Lova och mamma

Det har varit en underbar dag i dag och det innebär automatiskt promenad, en på förmiddagen och en efter Lovas middagsvila. I två härliga timmar var vi ute och gick och som bonus fick jag lite färg i ansiktet. Vi gick hem till mamma och pappa för att kolla hur bygget med altan och soldäck fortskred, och ja det går framåt. Det blir jättestort och det kommer verkligen bli en stor förändring för husets utseende. Som vanligt snackade pappa skjutdörrar, olika mått, isolerat eller icke isolerat och...ja, fan och hans moster! När det är ny altan och nytt soldäck på huset så ska även hela taket bytas och på insidan ska kök och badrum renoveras....fast det blir nog inte klart innan årsskiftet, han jobbar ju i veckorna också, pappsen, och just nu är det säsong inom byggbranchen. Han gör en altan till grannen och vad jag vet har han två jobb som väntar inom det närmsta. Han är 40-talist och verkar ha ett energiförråd dubbelt så stort som mitt, det är bara att gratulera och hoppas att han inte sliter ut sig! 

Jag fortsätter styra upp Pers företag och sedan ett tag har han vidarebefodrat sina samtal till min mobil och det innebär ett evigt ringande. Oftast är det folk som vill köpa kosttillskott såklart, men det är inte alltid de är trevliga. I dag var det två idioter som ringde och som inte riktigt kunde ta in att de inte kunde prata med Per. Jag försökte enligt konstens alla regler förklara att Per är uppe i Göteborg och jobbar och har vidarebefodrat sina samtal till mig, men då undrar de - Har han ingen annan telefon? Jo, tänker jag då, han har tio till, men kan fortfarande inte svara eftersom han inte kan lämna sin position som vakt. Detta säger jag givetvis inte, men jag tänker det inom mig! Sedan får jag snällt förklara att det finns en anledning till att jag svarar och tar emot beställningar. Då gjorde båda motvilligt en beställning och sen sa en av dem - Kan du be honom ringa mig? Ja visst kan jag göra det ditt pucko, men du får inte dina varor snabbare för det! Ytterligare en tanke, jag biter mig i tungan och säger att jag ska be honom ringa upp och sen när jag trodde att han var redo att lägga på undrar han om jag har noterat hans nummer. Nej tyvärr, det gjorde jag aldrig för jag älskar utmaningen som det blir att gissa sig till vem som beställt vad av 20 beställande. Ja, visst ditt nummer är noterat, ha en bra dag, hejdå!

Man kan bli trött för mindre....

Klockan 10 åkte jag och Lova ner till byn, regnet hängde i luften, så vi var lata och tog bilen. Vagnen packades in och vi parkerade mitt i centrala Osby. Det var dags för outlet!! Vi skulle fynda vagn till Lova på BRIO, men där fanns inte den modellen jag ville ha, så vi gick en runda i byn och kollade vad de andra butikerna hade för outlet erbjudanden men kom hem tomhänta. Jag köpte visserligen ett par örhängen men inte till outlet-pris. Jag var bara tvungen att ha ett par vita pärlor som funkar till allt och är snyggt till den kommande solbrännan. Jag hittade en superfin klänning i en sval aprikos färg, också perfekt till brännan (kanske inte ska säga för mycket, jag förblir väl likblek genom hela sommaren;) Klänningen var sååå snygg och var generös i modellen, alltså passar på någon som fortfarande efter ett år inte fått bukt med sina graviditetskilo (läs jag) Priset var dock ganska högt så jag får fundera igenom detta! En sommarklänning i den färgen kan användas mellan maj-september och då behöver den inte "kosta skjortan". Hade det varit ett par jeans eller nåt annat året-runt-plagg så hade det varit skillnad!

Efter outlet-rundan åkte jag med mamma hem och fikade, sedan åkte jag och Lova hem och tog en välförtjänt vila. Båda två var trötta och griniga. Att Lova är grining är inte så konstigt för i dag upptäckte jag att fler tänder var på väg upp, bland annat en kindtand. Hon har just nu tre tänder som är på väg att bryta igenom, inte konstigt att hon fyller blöjor, kinkar ihop för ingenting och det kanske delvis är därför hon inte vill äta ordentligt heller. Hostan blir bättre och bättre, attackerna är över, men snorandet sitter i.

I kväll kom syster Johanna, Kim och deras Ebba på besök. Lillasyster Agnes ville hellre vara hos mormor så hon gick miste om den goda kasslergratängen med grädde och annanas. Kim bar upp och skruvade ihop Lovas hylla på rummet och om den lilla damen bara kunde somna in riktigt gott så ska jag gå upp och sätta den på plats, fylla den med saker och kolla hur det blir....men Lovi-lou har bestämt sig för att halvsova nu ett tag för att reta gallfeber på sin mamma! Vi den här tiden sover hon i vanliga fall!   

I mogon ska jag städa och tvätta kläder....något annat blir det inte eftersom jag blundat för städet tillräckligt länge nu;)

med att skruva ihop en IKEA hylla när man är ensam med en 1 åring? Svar: man lägger ner helt, man tänker inte ens tanken att den ska upp. Det är lättast så! Jag fick inte ens in den från bilen själv så där ligger den och väntar på att nån barmhärtig själ ska bära in den i värmen på Lovas rum. Till Lovas vita "expedit" hylla köpte jag tre röda plastboxar som hon ska ha leksaker i. Nu kommer det bli fint och framför allt klart i Lovas rum. När jag ändå var på IKEA handlade jag lite blockljus och ett till set med 1,2,3-korgar ;) De heter givetvis inte så, men lat som jag just nu är så orkar jag inte kolla benämningen på dem, men orkar man skrolla sig en bit bak i bloggen finns de på bild, under mars månad i arkivet tror jag! Johanna var med så vi passade på att käka middag i restaurangen, en onyttig skit-middag bestående av pommes och fet bearneisås. Givetvis ville Lova smaka, ytterligare en anledning till att jag skulle valt laxen med grönsaker i stället, men men....man är inte mer än människa ibland. Att jag sen köpte choklad för att det var billigt..ja, det går helt enkelt inte att förklara bort. Någon har tappat sin motivation här!

I dag skiner solen och en promenad är inplanerad...sedan ska jag till ICA och förlänga liggetiden på ett paket som endast Per legitimerad kan hämta och han är ju inte hemma. I går var jag på posten och gjorde samma sak, samt tömde hans postbox och där i fanns brev till förbannelse, kan jag meddela. Jag fick öppna allt och kolla så att där inte var nåt akut som var tvungen att tas omhand direkt. Samtidigt ringer min telefon och beställningarna på kosttillskott ramlar in. Det här företaget innebär faktiskt lite jobb och jag som har hånat honom för att han aldrig gör något. Jag får nog ta tillbaka det ;) Han är en hard working man, min sambo!

Just nu roar sig Lova med att slita upp allt pappret från toarullen och kasta ner saker i toaletten, så HA EN FIN DAG ALLA!!!!

I kväll hade vi myskväll, jag och mina tvillingsystrar. Vi åt morotsstavar, paprikastavar, kronärtskockar, minimajs och sparris med två olika sorters dippar. Det var supergott! Vi skulle kollat på "Desperat houswifes" men eftersom vi hade mycket att prata om så blev det mest slötittande på tv:n plus att Josse gjorde en beställning kläder till sig själv på nätet. Jag blev inspirerad kan jag säga, jag menar, lite nya vår -och sommarkläder hade inte skadat i min gaderob. Förra sommaren var jag gravid och då blev det inget roligt köpt, bara H&M basic sortiment för gravida, linnen och toppar. Det är inget jag kan ha nu, det ligger nerpackat i en kartong.

Vi får väl se...

I dag satte jag Lova i vagnen och tog en liten promenad runt kvarteren och sedan till lekparken så hon fick gunga. Det finns roligare saker än att gunga, tycker Lova. En av dem är att bli jagad av mig, det är definitivt nya favoritleken :) Att gunga är sådär men för att jag ska bli nöjd gör hon gärna det en stund, men sen vill hon komma ur. Med oss på promenaden följde även Bosse med (katten) Han är så duktig, följer oss som en liten hund! Lova var helt till sig för att Bosse gick brevid vagnen. Hon skiner upp som en sol och pekar på Bosse och säger "Pussy". Det är hennes sätt att säga Bosse ;) Innan jag förstod detta tyckte jag att det var typiskt att hennes första ord skulle vara ett könsord, men nu vet jag vad hon syftar på och det är lite gulligt att hon lärde sig hans namn innan hon lärde sig att säga mamma. Hon älskar katten! Nu är det mamma, mamma hela dagarna! Hon kallar på mig i tid och otid och mitt hjärta smälter varenda gång....  

Jag ser dig när du sover
så lätta andetag.
Vill ligga här bredvid dig
när natten blir till dag.

Du ligger tätt intill mig
din hud är mjuk och varm.
Jag känner sådan lycka
att ha dig i min famn.

I morgon när du vaknar
då vill jag se dig le,
förväntansfullt mot världen
och allt vad den kan ge.

Vill skydda dig mot ondska
och finnas där för dig.
Att stötta dig i livet
är ett löfte ifrån mig.

Men fortsätt nu att sova
min underbara tjej
För ännu råder natten
och jag vakar över dig.

hade de tagit vattnet tidigt på morgonen och jag lades in på forlossningsrummet med den fina vita rocken ;) Jag fick en riktig brak-frukost för att få energi till förlossningen och eftersom jag hade kommit in lite akut, då jag trodde vattnet gick så hann jag inte äta hemma. Det var dock inget vatten utan (med risk för äckel-känsla) något av allt det andra som måste komma ut innan bebisen. Ja i alla fall, där låg jag och Per han satt brevid. När värkarna kom igång tog jag en alvedon och klarade mig förvånansvärt länge på den, men sen blev det lustgas för hela slanten och efter flera timmar även ryggmärgsbedövningen. I 18 mindre härliga timmar kämpade jag för att öppnas men min kropp var inte med på noterna. Det var problem att sätta elektroden på hennes huvud då hon hade tjockt mörkt hår på hela huvudet, min lilla Lova. De var tre olika i personalstyrkan som kämpade med detta och det resulterade i att området "där uppe" svullnade rejält. När någon berättat för mig att jag var öppen 7 cm kom en annan och sa att det allra högst bara var 6 cm på grund av svullnaden. En centimeter kan göra ganska mycket för hur man känner sig när man ligger där. Efter 18 timmar tappade jag sugen, jag var helt slut och för första gången under förlossningen bröt tårarna igenom och jag frågade hur vi skulle gå vidare för jag hade absolut noll energi kvar. Personalen berättade då att de funderat i ett par timmar på att erbjuda mig ett snitt, men tyckte att jag fram tills då hade varit vid så gott mod att de ville kämpa vidare. Vi tog ett beslut om snitt....

på något sätt infann sig ett lugn, en känsla av att nu får jag hjälp...de kommer plocka ut vår bebis och sen är allt över!  

kom jag till Mölndals sjukhus tillsammans med Per klockan 7.30. Jag hade inte sovit en blund och var endast pigg på grund av det adrenalinpåslag som min kropp förmodligen hölls igång av. Klockan 08 kom läkaren som skulle kolla om jag var öppen nåt mer, men nej, det var jag inte! Jag sattes igång med hjälp av en ballong som fördes upp i livmodern via en kateter och HJÄLP va ont det gjorde att sätta den. Det var som en kraftig mensvärk gånger tio efteråt och hur det kändes när de satte den kan jag inte ens beskriva i ord. Helt utslagen av smärta fick jag vila och sen skulle jag upp och gå i sjukhusets korridorer och gärna trapporna också om jag kunde. Det gick sakta men säkert om man säger så. Efter åtta timmar med ballongen hade det inte hänt ett skit, jag hade inte öppnats de tre centimeter som läkaren hade hoppats på. Nu ordinerades vila för att hämta nya krafter inför morgondagen då igångsättningsförsök två skulle ta sin början....

Vi åkte hem och sov...eller ja sov är väl och ta i ;)