Lova och mamma

Kusin Simon och Lova som öppnar present innan katastrofen är en faktum!

I går firade vi Lovas 1 årskalas och festen innehöll både glädje och tårar..och då menar jag inte glädjetårar, tvärr! Det hände så mycket att jag faktiskt inte vet hur jag ska börja skriva. Våra gäster anlände och maten serverades, potatisgratänger, exotisk bricka och bröd. Maten var supergod och allt flöt på men när plåt nummer två med gratäng stod i ugen hör vi bara hur det smäller till högt från ugnen. Ugnsluckan hade splittrats i tusen bitar och hölls endast på plats av nåt skyddshölje. Några bitar splittras glas fick vi sopa från golvet och festen kunde fortsätta. Det blev filmtajm för barnen och några tog en tur ut i skog och mark för att få frisk luft. Runt huset finns stora ängar där hästar går, skogen ligger tätt intill och där är väldigt fridfullt. Presentöppningen tog sin början och min kamera pajade i samma stund, så de flesta foton ligger nu på min mammas kamera. Alla barnen ville såklart hjälpa 1 åringen att öpnna hennes paket, hon själv var mest intresserad av de fina snörena som var runt paketen ;) I paketen fanns massor med fina saker, en cykelhjälm, en BRIO dragleksak, kläder, lektält, pengar till Lovas sparfond, pengar till en bokhylla från IKEA, badhandduk med barbapappa, en stor mjukis hundvalp, presentkort på första koppen till Lovas servis, böcker, teckningar och söta kort. I posten fick hon också teckningar och söta kort. Tack alla för de fina presenterna!! 

När det var dags för tårta och kaffe uppdagades en katastrof som gjorde att jag några minuter senare stod och lipade i armarna på min syster Johanna. Lova hde fått i sig en stor dos ventolin som egentligen tillhörde hennes kusin Hilma. Lova hade fått den på en nappflaska i tron om att den genomskinliga vätskan var vatten. Under en halvtimmes tid hade Lova fått i sig inte mindre än 25 ml ventolin och jag fick spelet totalt. Dagsdosen för en liten i Lovas viktklass är 7, 5 ml/dag. Jag blev skräckslagen, paralyserad och bara grät. Som tur va var min syster Johanna handlingskraftig och ringde giftmedelscentralen (jag tror att det heter så va?) Vi skulle ge henne en halv deciliter neutraliserande kol. Vi hade tur igen och det visade sig att Anna och Patrik hade det hemma, så att Patrik slängde sig i bilen och åkte hem och hämtade detta. Lova totalvägrade kolet...såklart! Vilken unge vill ha det? Några ml fick vi nog i henne. Stämningen på kalaset var sedan länge spänd och barnen undrade såklart varför jag stod och lipade. Lova fick hög feber och verkade slö, hon hade jättehög hjärtfrekvens och jag kände inte alls igen henne. 

Vi ringde ambulans som tog gooooood tid på sig, mer än 20 minuter, och under denna tiden ville jag bara sjunka genom golvet. De visste läget och tydligen var det inget akut, det borde kanske ha tröstat mig, men det gjorde det inte. Jag kände ju hur hennes hjärta skenade iväg och hur slö hon verkade. När de kom låg Lovas temp. på 39,4 och hon var alldeles rödmossig i ansiktet. Hon fick en panodil supp och vi satte oss i ambulansen. På väg till sjukhuset, en resa på ca 45 min, lättade febern men pulsen var fortfarande hög. När vi kom in till barnakuten togs Lova omhand omgående och alla hennes värden mättes. Det enda vi kunde göra var att vänta och sedan när värdena togs nån timme senare hade pulsen sjunkit, tack och lov! Hon åt en fruktpuré som jag hade i väskan och verkade piggare och piggare. Min kompis Anna var med hela tiden, tack snälla Anna för det :) 

Efter lite mer än två timmar på barnakuten kunde vi klä Lova och åka hem. Jag kan inte påstå att jag sov många timmar i natt, tankarna flög runt i huvudet och jag gick igenom varenda detalj om och om igen, och låg och lyssnade efter Lovas andetag...precis som jag gjorde när hon var nyfödd!

Vilken pärs och vilken 1 årsdag för lilla Lova :(  Inte nog med detta så har hon sin hosta och sin förkylning kvar och dagen i går började inte så bra heller. Jag skulle duscha henne så att hon var ren och fin inför kalaset, men hur kul är det att duscha när man är lite hängig? Lova fick ingen bra start på sin dag om jag säger så. Nej, den här dagen vill jag helst bara stryka ett stort streck över och börja om från början...

Min lilla tjej blev i alla fall 1 år i går och det är inget jag kan spola tillbaka och radera. 1 år och ingen bebis längre, var sjutton tog tiden vägen? Det lilla, sköra är sedan länge borta och nu blir hon alltmer barn, om ni förstår vad jag menar? Detta har ju sina fördelar också, tänk om hon fått denna dosen medicin när hon var endast någon månad, hemska tanke :(

Till sist, jag är så oerhört tacksam mot alla er som hjälpte mig i går, mina systrar Josse och Johanna, Anna och mamma. Josse hade hand om Lova så jag kunde äta ostört, jag som inte ens fått frukost i går. Johanna för att du skötte hela ruljansen när Lova fått för mycket ventolin, Anna för att du hängde med till sjukhuset och mamma som fixade och trixade med förberedelserna inför kalaset, fick städa undan allt efteråt då jag var på sjukhus, hade hand om Lova stora delar av denna dagen så jag fick samla mig och ringa viktiga samtal. Med mig hem i kväll fick jag en påse nytvättad tvätt som denna helt omännskliga, men fantastiska kvinna, som är min mammma också har hunnit med. Hur faskien är hon skapt? Vad får hon sin energi ifrån? 

Jag har sån tur som har så fantastiska människor omkring mig

Fler foton från Lovas dag kommer att dyka upp efterhand här på bloggen.....