Hjälp, vem är största idrottsstjärnan 2009?

I går var syrran och Hilma här på lekdate, barnen busade runt och vi skrev i deras "Boken om mig" för Josse har precis handlat en till Hilma. Hon fick en fin scrapbook-designad i doppresent till Hilma, men tyckte den saknade en del viktiga uppgifter. I den nya,som är exakt en sån jag har till Lova, finns det däremot massor med frågor och en av dem var "Årets idrottsstjärna". Lika ointresserade som vi båda är av sport lika svårt var det att svara på frågan. Det är klart att vi kunde rada upp idrottsstjärnor, men vem är årets? Ni med lite mer koll på sportvärlden kanske kan hjälpa till? En stor världshändelse just den dagen då Lova föddes, var nästa fråga! Även den en mycket svår fråga eftersom jag inte hade som prio ett att läsa nyheter just den dagen eller dagarna före och efter. Hmm, jag får nog gå tillbaka i gamla tidningsarkiv och kolla!

Ärligt talat är jag inte speciellt bra på att läsa nyheter alls efter Lovas födelse, det är som att det inte hinns med eller mer ärligt, prioriteras. Ett och annat inslag på radion kan jag höra om jag sitter i bilen eller råkar ha rätt kanal på tv. Jag är mer för förströelse när hon vilar mitt på dagen. Det kan vara en tidning, en bok eller en film. Jag har blivit en sån fika-mamma som går och segar och plockar lite här och var i lägenheten. Jag har mina måsten, men därutöver gör jag inte många knop. Det skulle nog vara nyttigt för mig att komma tillbaka i arbete snart, så jag verkligen fick använda mina gråa celler. Koncentrationssvårigheter, dåligt minne och allmän förvirring var helt nytt för mig när Lova kom, och det var en chock! Trodde aldrig att jag kunde bli sån, jag som har stenkoll på saker och ting, och vet jag inte så kollar jag upp! Jag var tvungen att vara det i mitt jobb, det gick inte att slöa till med det ansvaret jag hade. Hade jag gjort det så hade en hel grupp människor suttit och tittat på mig som om jag var helt puckad! Det hade definitivt kostat mig jobbet. Att bli mamma och detta året som om några månader är till ända, har verkligen förändrat mig, fått mig att lite"tappa greppet om verkligheten" och komma in i något slags segt tuggummi-liknande tillstånd! Det låter ju inte klokt, som om jag skulle behöva läggas in akut, men när jag pratar med mina goa mamma-vänner så upplever de flesta exakt samma sak. 

Vad är det då som händer? Vad händer med tänket och hur man prioriterar när man blir mamma? Hur kan ens personlighet förändras så på djupet?

Vad passar bättre än att avsluta detta inlägget med att säga att Lova är min största skatt, det finaste, vackraste och dyraste jag har! Utan henne hade mitt liv inte varit värt att leva längre! Det är hon och familjen som är prio ett nu, jobbet prio två!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0