Familjen,familjen och familjen!

Efter några kvällars tystnad på bloggen är jag nu tillbaka! I söndagskväll var vi på kalas hos min syster Johanna som fyllde 27 år, men givetvis fyllde även min andra syrra 27 år samma dag, nämligen Josefine. Det var supertrevligt med god mat och kladdkaka med grädde till efterrätt. Vi har bestämt att vi inte ska köpa presenter till varandra, men eftersom hon hade fixat en massa god mat och vi kom till dukat bord, köpte jag med mig två inredningsmagasin. Hennes största intresse är just heminredning, hellre ett par tidningar än en blomma till henne! Efter det att vi sjungit "Ja må du leva" fick syrrans Ebba smak för det här med sång och sjöng kareoke för oss hela kvällen, söta unge! I måndgas var jag och Lova och hälsade på Lovas morbror Markus som är hemma från jobb i Oslo, även Per, Josse och Hilma var där och fikade. Fikan förenades med jobb, det finns fortfarande och göra i hans nya villa. Bland annat sattes nya lampor upp i kökstaket och klinker lades på garagets golv. Duschväggar till en av toaletterna kom i dag! Det börjar bli riktigt fint och jag trivs i lyxen när jag kommer innanför dörren. Det ska bli så himla spännande att se vad han väljer för möbler, just nu har han sina gamla, eftersom han haft fullt upp att bestämma sig för hur husets fasta delar ska se ut. I dag har Lova lekt med kusinerna hela dagen och nu ikväll var hon övertrött och vi hade en lite jobbig nattning, men tillslut kom hon till ro och nu sussas det sött som bara den!

I morgon bär det av till Göteborg igen, det är högkonjunktur på kosttillskott tydligen:) Jag har fortfarande inte bestämt om jag ska följa med, det kan dock bli sista gången på ett tag som jag kommer till storstaden så det kanske gäller att passa på.

På torsdag är det pappas tur att fylla år och då ska det firas igen. Till honom blir det ett album med bilder från hans 60 årsdag i Göteborg förra året då vi samlades hela familjen och åt på restaurang, gick på museum, åkte båt och tog en sen kvällsdesert med kaffe i vår lägenhet innan de rustade för hemfärd mot skåne. Det var en intensiv dag och jag och Josefine var höggravida. Det är alltså ett år sedan på torsdag och det känns helt overkligt! Jag vet att jag sagt det innan, men jag säger det igen, var f-n blir tiden av?

Jag märker det själv när jag skriver, det är mycket med familjen nu, kanske kan bero på att jag bott i från dem i 8 år! Jag tar igen all den förlorade tiden:) Härligt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0