Lova och mamma

Ja så heter en bok som är skriven av sociologen Erving Goffman. Denna var en del av min kurslitteratur i årskurs två på Universitetet och det är en sån bok som etsat sig fast. Ni vet, en sån man aldrig glömmer. Om det sedan var för dess tråkiga utséende, halvintressanta innehåll eller för att jag och min studiekompis Jenny gjorde oss lustiga över denna boken varenda gång vi var trötta, jag jag vet faktiskt inte. En sak är dock säker, med jämna mellanrum i livet så kommer minnet av denna bok fram hos mig. Goffman hade en intressant teori, ingen tvekan om den saken! Han menade att livet var som en teaterscen där vi alla intog olika roller, tex rollen som mamma, sambo, syster, kompis eller sjuksköterska (yrkesrollen). Han menade att det hela offentliga rummet var en scen och i vårt hem bytte vi skepnader för att ge oss ut i det offentliga rummet (scenen) Det var i hemmet som vi laddade upp inför nästa roll, det var där vi gick från att vara mamma till sjuksköterska. Hänger ni med? Hemmet var ett slags "bakom kulisserna", precis som det är bakom scenen. Vad Jenny och jag aldrig fattade var hur man kunde ladda upp och spela en roll samtidigt. Förstår ni? Hur kan man vara mammma och sambo i hemmet och samtidigt ladda upp, sadla om till sjuksköterska på samma ställe? Hemmet är väl lika mycket en scen som resten av det offentliga rummet?

Över för många koppar tee, för lite och näringsfattig mat satt jag och Jenny och skrattade så tårarna rann över denna jävla bok. Till och med när vi förberedde oss för fest på kvällarna och började bli lite halvt berusade kom Erving Goffman på tal. Enda skillnaden då var att han hette Gooooofman i efternam och vi skrattade så vi kiknade. Boken var inte med hårda pärmar vilket innebär att den är ganska illa tilltygad numera. Den är rosa om jag inte minns helt fel och den ligger nerpackad i någon av mina lådor i förrådet i Göteborg.

Nu till saken! Anledningen till att jag nu fick tillbaka minnet av Goffman igen beror ju givetvis på att jag axlat en ny roll i livet, nämligen som mamma! Hela denna bloggen ska enligt rubriken handla om mitt liv som mamma till Lova och visst, det är ju så mitt liv ser ut till största delen och det är också det jag har velat skriva mest om. Därav namnet! Men för inte så länge sedan fick jag gå tillbaka i en gammal roll, nämligen yrkesrollen och nu tar den alltmer plats i mitt liv. Jag känner mig som den gamla Jennie alltmer och även om mammarollen är väldigt central i mitt liv känner jag ofta nu att jag vill prata/skriva om mer än mitt mammaliv. Första året med Lova var som om jag var instängd i en liten rosa bubbla. En skön tillvaro, men där mycket i mitt liv förändrats. Bland annat synen på mig själv, på vad jag förut tyckte var viktigt, men som kanske inte är så viktigt längre. Ytliga, materiella saker är kul för stunden, men när ruset lagt sig över den nyinköpta jackan tex, hur kul är den då? Det är ju trots allt bara en jacka. Är ni med på mitt resonemang? De nya värdena i livet är hälsa och friskhet i första hand för Lova och i andrahand för hela min familj inklusive jag själv. Vad skulle vi vara utan hälsan i behåll? Om någon av mina älskade systerbarn blev allvarligt sjuka skulle vår allas värld rasa samman. Om mamma blev sjuk eller pappa! Usch, hemska tanke! 


Nu flyter jag i väg, jag tenderar att göra det....

Grejen jag ville komma fram till var att det är dags att ändra namn på min blogg, det är faktiskt dags att ändra bloggportal överhuvudtaget. En ny tid i livet har börjat, jag är mamma, men jag är också Jennie med allt vad det innebär.

Ni vet att jag jobbat med en. Försökte ta mig in på den häromdagen och då funkade inte lösenordet!?! 

Jag är snart klar!!