Lova och mamma

Inte någonstans i hela Göteborg city finns helrosa servetter...eller nja, det vet jag inte för jag var inte inne i alla butiker, men man tycker ju att antingen Åhléns,Cervera, Bolagret,Hemköp eller Panduro borde ha det, men icke! Tillslut fick jag vika mig och ta servetter som var med tryck, en stork som bär fram ett litet barn. Det passar väl ganska bra, jag har ju burit fram Lova och nu ska hon döpas. Sedan fick jag även ta mönstrade kaffeservetter som jag hittade på Balders Hage (en inredningsbutik för er som inte vet) Middagsservetterna fanns på Papeterie i femman-huset. Jag var helt slut efter bara att ha tittat efter servetter, en sån liten detalj! Hur ska detta sluta? Jag som trodde att det bara var att springa in på Maxi och ta ett gäng servetter.Lova var med mig på stan och hon låg helt stilla och tyst i sin vagn precis som om hon förstod att det inte är läge att jävlas med mamma. Hur som helst, mat måste hon ju ha så vi parkerade oss inne på Mc Donalds och jag beställde en läsk. Ja, det låter fattigt, men det var stolen jag var ute efter så att jag kunde sitta ner och ge Lova mat i lugn och ro. Vad händer då, jo en thailändska kommer fram och frågar  på engelska om Lova är en flicka eller en pojke. Själv tycker jag att det var helt uppenbart då hon var klädd i rosa rakt igenom. Jag svarade artigt och då kommer nästa fråga, hur gammal är hon? Jo hon är tre månader...och väldigt hungrig....kan du inte bara fatta det och ge dig av. Givetvis svarade jag bara på hur gammal hon var, resten var tankar! Då flyttar hon min vagn åt sidan så att hon kan komma fram till Lova. Hon tar hennes händer och börjar prata bebisspråk...sen tar hon fram sin mobil och knäpper av ett kort på Lova!!!!!!! Jag bara känner hur ilskan kokar över i mig, snacka om kulturkrockar! Som den mesiga svensk jag är säger jag ingenting men lyckas nog se irriterad ut för hon frågar om det stör mig att hon står där och pratar med Lova. Jag tvekar och säger nej,men hon måste äta nu, hon är hungrig! Eftersom jag sa nej, så står thailändskan kvar och börjar då berätta att hon har tre barn själv. Enda problemet med det var att hon såg ut som 19,max 20 år. Jag ser tveksamt på henne och sen tittar jag ner på Lova igen och försöker ge henne flaskan, men vem vill äta när någon står över en och säger, Beby,beby,beby!  Tillslut går hon, men bara av den anledningen att hennes kille kommer med maten.

Jag och Lova packar ihop oss och drar illa kvickt eftersom Lova ändå var för uppspelt för att äta mat. SKIT, tänkte jag,jag kan inte hitta servetter och jag kan inte ge mitt barn mat. Energin rann av mig och jag fick köpa en drickyoghurt och hälla i mig innan letandet efter servetter kunde fortsätta.....