Gummistövlar på i tid och otid!
I tisdags regnade det och vad passar då bättre än ett par stövlar i gummi? Lova fick ha sina och trots att de är lite stora. Detta gillades;)
Å, va mysigt farmor!
Sedan i tisdags eftermiddag har vi haft svärmor och hennes Bertil på besök här hemma. Lova har varit bortskämd! Svärmor är världens bästa farmor och Bertil är en snäll farbror som gärna bär runt på Lova, busar med henne och snackar med henne:) Det första att avverka var givetvis Pers verkstad och där blev det fika med vetekrans och kaffe. Imponerade över de 200 kvadratmeterna åkte svärmor Gunnel och Bertil vidare hem till oss och vi fixade kyckling och potatisgratäng till middag. Kvällen blev supertrevlig!
Dagen därpå ville jag och Lova till Älmhult och Sveriges första IKEA, där allt en gång började! Gunnel och Bertil ville säklart hänga på så vi tog en heldag med lunch på restaurangen. Det shoppades litegrann och Lova fick leksaker av sin snälla farmor. Efter en lyckad dag på IKEA bjöd mina föräldrar oss alla på eftermiddagsfika och där stannade vi ända tills det var kväll. Väl hemma här igen fixade Per en thaigryta med räkor och fisk. Till det ris. Supergott!
I förmiddags åkte de vidare mot Ullared och nu sitter jag här vid datorn och tar igen lite förlorad bloggtid;)
I går kom tråkiga nyheter med posten. Vi får inte fortsätta att hyra ut vår lägenhet i Göteborg i andrahand. Det fanns inte tillräckligt starka underlag för det trots att vi båda arbetar på nya orten. Märkligt!!! Hur som helst, vi behövde inte fundera länge förrän vi kom fram till att vi inte orkar gå vidare med detta - inte just nu! Det finns annat i livet som är viktigare för tillfället. Att Per öppnade sin verkstad här är ett tydligt tecken på att han trivs i lilla Osby trots att han är född och uppvuxen i Göteborg. Detta gör att vi rotat oss ganska bra här och det blir här vi kommer att bygga/köpa vårt hus och bilda oss ett liv. Det som är synd är att vi inte har möjlighet att byta trean till en etta och ha kvar den som en övernattningslägenhet, vilket var tanken från början.
Jag saknar Göteborg, det gör säkert Per också, men nu har vi gjort vårt val. Vi ska bo och verka i Skåne!
Ingen kräftskiva
Det blev ingen kräftskiva för oss. Tröttheten vann - även där! Nu tar vi nya tag och hälsar farmor Gunnel välkommen på en tredagars visit från och med i morgon. Jag ska vara ledig men Per jobbar, så det innebär att jag får hålla ställningarna här hemma. Lovas mage är fortfarande strulig och vi byter massor med blöjor var dag. Många byten innebär tyvärr också röd rumpa, så det tvättas, luftas och smörjs om vartannat! Det känns konstigt att Per är borta mellan 7 och 17 varje dag från och med nu, han som jobbat så mycket hemifrån eller också sena kvällar/nätter som vakt. Jag ringde och kollade läget på verkstan och jodå, han hade att göra! En service och en bil med söndriga bromsar! I går fick jag världens ryck och städade ut Pers arbetskläder, verktyg med mera ur en av gaderoberna i hallen. Allt hamnade i påsar och åkte ut i bilen sent i går kväll. Det kändes så skönt när allt var klart! I dag fick påsarna följa med Per upp till verkstan där de hör hemma.
I dag har Lova och jag en riktig slappedag som innebär långfrukost och mycket lek och bus!
I dag har Lova och jag en riktig slappedag som innebär långfrukost och mycket lek och bus!
Här kollar man elen och oljan!
Per demonstrerar lyften för en måttligt intresserad sambo - jag! Kolla däremot in hans snygga tröja, den är beställd i fem exemplar av mig. En för varje arbetsdag hela veckan ut....
Vad är det de säger? Bakom varje framgångsrik man står en kvinna;)
Det kan inte bli mer sanning i ett påstående
Verkstan!
Här är billyften som tog god tid på sig att komma från Kina, men nu är den på plats efter flera söndersågade bultar och märken i golvet. NICE!!! Första kunden har redan varit här
Här jobbas det!
Ända in i det sista jobbas det med skyltning och annat smått och gott
Mitt lilla projekt
Kundhörnan var mitt projekt, vad tycks? En hylla ska upp på väggen med kaffekoppar, bitsocker och annat som kunderna kanske efterfrågar. Sedan är det klart!!
Här kan man plaska!
Givetvis hittar Lova pölarna som blivit kvar sedan en biltvätt
Detta trappsteget paxar jag!
Lova far omkring som en duracellkanin och hamnar tillslut hemma hos mormor på tryggt avstånd från de stora farliga maskinerna och den höga trappan. Pappas verkstad är ingen lekstuga!!
Hej pappa, är du här för nu kommer jag!
Lova hälsar på i verkstan
Livet som teater!
Ja så heter en bok som är skriven av sociologen Erving Goffman. Denna var en del av min kurslitteratur i årskurs två på Universitetet och det är en sån bok som etsat sig fast. Ni vet, en sån man aldrig glömmer. Om det sedan var för dess tråkiga utséende, halvintressanta innehåll eller för att jag och min studiekompis Jenny gjorde oss lustiga över denna boken varenda gång vi var trötta, jag jag vet faktiskt inte. En sak är dock säker, med jämna mellanrum i livet så kommer minnet av denna bok fram hos mig. Goffman hade en intressant teori, ingen tvekan om den saken! Han menade att livet var som en teaterscen där vi alla intog olika roller, tex rollen som mamma, sambo, syster, kompis eller sjuksköterska (yrkesrollen). Han menade att det hela offentliga rummet var en scen och i vårt hem bytte vi skepnader för att ge oss ut i det offentliga rummet (scenen) Det var i hemmet som vi laddade upp inför nästa roll, det var där vi gick från att vara mamma till sjuksköterska. Hänger ni med? Hemmet var ett slags "bakom kulisserna", precis som det är bakom scenen. Vad Jenny och jag aldrig fattade var hur man kunde ladda upp och spela en roll samtidigt. Förstår ni? Hur kan man vara mammma och sambo i hemmet och samtidigt ladda upp, sadla om till sjuksköterska på samma ställe? Hemmet är väl lika mycket en scen som resten av det offentliga rummet?
Över för många koppar tee, för lite och näringsfattig mat satt jag och Jenny och skrattade så tårarna rann över denna jävla bok. Till och med när vi förberedde oss för fest på kvällarna och började bli lite halvt berusade kom Erving Goffman på tal. Enda skillnaden då var att han hette Gooooofman i efternam och vi skrattade så vi kiknade. Boken var inte med hårda pärmar vilket innebär att den är ganska illa tilltygad numera. Den är rosa om jag inte minns helt fel och den ligger nerpackad i någon av mina lådor i förrådet i Göteborg.
Nu till saken! Anledningen till att jag nu fick tillbaka minnet av Goffman igen beror ju givetvis på att jag axlat en ny roll i livet, nämligen som mamma! Hela denna bloggen ska enligt rubriken handla om mitt liv som mamma till Lova och visst, det är ju så mitt liv ser ut till största delen och det är också det jag har velat skriva mest om. Därav namnet! Men för inte så länge sedan fick jag gå tillbaka i en gammal roll, nämligen yrkesrollen och nu tar den alltmer plats i mitt liv. Jag känner mig som den gamla Jennie alltmer och även om mammarollen är väldigt central i mitt liv känner jag ofta nu att jag vill prata/skriva om mer än mitt mammaliv. Första året med Lova var som om jag var instängd i en liten rosa bubbla. En skön tillvaro, men där mycket i mitt liv förändrats. Bland annat synen på mig själv, på vad jag förut tyckte var viktigt, men som kanske inte är så viktigt längre. Ytliga, materiella saker är kul för stunden, men när ruset lagt sig över den nyinköpta jackan tex, hur kul är den då? Det är ju trots allt bara en jacka. Är ni med på mitt resonemang? De nya värdena i livet är hälsa och friskhet i första hand för Lova och i andrahand för hela min familj inklusive jag själv. Vad skulle vi vara utan hälsan i behåll? Om någon av mina älskade systerbarn blev allvarligt sjuka skulle vår allas värld rasa samman. Om mamma blev sjuk eller pappa! Usch, hemska tanke!
Nu flyter jag i väg, jag tenderar att göra det....
Grejen jag ville komma fram till var att det är dags att ändra namn på min blogg, det är faktiskt dags att ändra bloggportal överhuvudtaget. En ny tid i livet har börjat, jag är mamma, men jag är också Jennie med allt vad det innebär.
Ni vet att jag jobbat med en. Försökte ta mig in på den häromdagen och då funkade inte lösenordet!?!
Jag är snart klar!!
Över för många koppar tee, för lite och näringsfattig mat satt jag och Jenny och skrattade så tårarna rann över denna jävla bok. Till och med när vi förberedde oss för fest på kvällarna och började bli lite halvt berusade kom Erving Goffman på tal. Enda skillnaden då var att han hette Gooooofman i efternam och vi skrattade så vi kiknade. Boken var inte med hårda pärmar vilket innebär att den är ganska illa tilltygad numera. Den är rosa om jag inte minns helt fel och den ligger nerpackad i någon av mina lådor i förrådet i Göteborg.
Nu till saken! Anledningen till att jag nu fick tillbaka minnet av Goffman igen beror ju givetvis på att jag axlat en ny roll i livet, nämligen som mamma! Hela denna bloggen ska enligt rubriken handla om mitt liv som mamma till Lova och visst, det är ju så mitt liv ser ut till största delen och det är också det jag har velat skriva mest om. Därav namnet! Men för inte så länge sedan fick jag gå tillbaka i en gammal roll, nämligen yrkesrollen och nu tar den alltmer plats i mitt liv. Jag känner mig som den gamla Jennie alltmer och även om mammarollen är väldigt central i mitt liv känner jag ofta nu att jag vill prata/skriva om mer än mitt mammaliv. Första året med Lova var som om jag var instängd i en liten rosa bubbla. En skön tillvaro, men där mycket i mitt liv förändrats. Bland annat synen på mig själv, på vad jag förut tyckte var viktigt, men som kanske inte är så viktigt längre. Ytliga, materiella saker är kul för stunden, men när ruset lagt sig över den nyinköpta jackan tex, hur kul är den då? Det är ju trots allt bara en jacka. Är ni med på mitt resonemang? De nya värdena i livet är hälsa och friskhet i första hand för Lova och i andrahand för hela min familj inklusive jag själv. Vad skulle vi vara utan hälsan i behåll? Om någon av mina älskade systerbarn blev allvarligt sjuka skulle vår allas värld rasa samman. Om mamma blev sjuk eller pappa! Usch, hemska tanke!
Nu flyter jag i väg, jag tenderar att göra det....
Grejen jag ville komma fram till var att det är dags att ändra namn på min blogg, det är faktiskt dags att ändra bloggportal överhuvudtaget. En ny tid i livet har börjat, jag är mamma, men jag är också Jennie med allt vad det innebär.
Ni vet att jag jobbat med en. Försökte ta mig in på den häromdagen och då funkade inte lösenordet!?!
Jag är snart klar!!
I skuggan av värmen!
Ja så hette filmen jag just såg och den var bra! Den innehöll mycket av det en bra rulle ska göra. Kärlek, passion, tragegik, kämparglöd och bra skådespelare. Ämnet var drogmissbruk och omöjlig kärlek. En bra skildring av helvetet och att det faktiskt är möjligt att vända helvete till himmel.
Min lilla buse har sovit oroligt nu ikväll. Det kan vara något fuffens med hennes mage eftersom hon varit lös hela dagen. Jag håller mina tummar för att natten ska bli lugn. I morgon har mamma och pappa kräftskiva plus att vi var bjudna till kalas i Malmö. Lille Mio, min kompis pojke, fyller 1 år. Tyvärr fick vi tacka nej till kalaset då det kommer ta för mycket energi av två redan trötta och slitna, nämligen vi. Per däckade på soffan redan kl 21 och mina ögon går just nu i kors. Vad det gäller kräftskivan så har vi inte bestämt oss. Dagsformen får avgöra! Det är många vi skulle ha hälsat på i sommar, men som vi tyvärr inte hann/orkade. Maria och Henke, Caroline och hennes familj, Annika och Lasse, Maria och Niels, Susanne och hennes fanilj, Kiqi och Mama, Malin och Vilmer och Jessica och Johan.
Alla ni, jag är jätteledsen för att vi inte hunnit ses, men till hösten får det bli ändring på den saken:)
På tisdag kommer Lovas farmor ner hit och stannar i några dagar, det ska bli trevligt. Givetvis vill hon se sin sons verkstad men viktigast av allt är nog Lova. Det är ett tag sen de sågs och mycket händer ju på bara en månad när det gäller Lova. I går satte jag henne i framsätet på bilen (inte när vi körde förstås) och då tog hon tag i ratten och sa brum, brum! Hennes stora passion är skor, i dag fick hon ett par nya tretorn gummistövlar att gå omkring i. När hon fick dem på fötterna ville hon aldrig ta av dem;) Hon gick med dem i över en timme och varenda gång hon kom förbi Per sa han - Å, va fin du är i dina nya stövlar! Den generade minen hon fick går inte av för hackor. Jag höll på att skratta mig fördärvad.
En annan kul sak som jag bara måste berätta är att Lovas kusin Hilma gjort sitt första toabesök, 18 månader gammal. Hon sa själv till om att hon behövde gå på toa och när mamma Josse höll henne över toa passade hon på att göra nummer två. Duktig tjej!!
Barns utveckling är det häftigast man kan vara med om!!
Min lilla buse har sovit oroligt nu ikväll. Det kan vara något fuffens med hennes mage eftersom hon varit lös hela dagen. Jag håller mina tummar för att natten ska bli lugn. I morgon har mamma och pappa kräftskiva plus att vi var bjudna till kalas i Malmö. Lille Mio, min kompis pojke, fyller 1 år. Tyvärr fick vi tacka nej till kalaset då det kommer ta för mycket energi av två redan trötta och slitna, nämligen vi. Per däckade på soffan redan kl 21 och mina ögon går just nu i kors. Vad det gäller kräftskivan så har vi inte bestämt oss. Dagsformen får avgöra! Det är många vi skulle ha hälsat på i sommar, men som vi tyvärr inte hann/orkade. Maria och Henke, Caroline och hennes familj, Annika och Lasse, Maria och Niels, Susanne och hennes fanilj, Kiqi och Mama, Malin och Vilmer och Jessica och Johan.
Alla ni, jag är jätteledsen för att vi inte hunnit ses, men till hösten får det bli ändring på den saken:)
På tisdag kommer Lovas farmor ner hit och stannar i några dagar, det ska bli trevligt. Givetvis vill hon se sin sons verkstad men viktigast av allt är nog Lova. Det är ett tag sen de sågs och mycket händer ju på bara en månad när det gäller Lova. I går satte jag henne i framsätet på bilen (inte när vi körde förstås) och då tog hon tag i ratten och sa brum, brum! Hennes stora passion är skor, i dag fick hon ett par nya tretorn gummistövlar att gå omkring i. När hon fick dem på fötterna ville hon aldrig ta av dem;) Hon gick med dem i över en timme och varenda gång hon kom förbi Per sa han - Å, va fin du är i dina nya stövlar! Den generade minen hon fick går inte av för hackor. Jag höll på att skratta mig fördärvad.
En annan kul sak som jag bara måste berätta är att Lovas kusin Hilma gjort sitt första toabesök, 18 månader gammal. Hon sa själv till om att hon behövde gå på toa och när mamma Josse höll henne över toa passade hon på att göra nummer två. Duktig tjej!!
Barns utveckling är det häftigast man kan vara med om!!
Jämlikhet!
I dag öppnade Per sin bilverkstad och ända in i slutet har han haft jobb med att installera den nya maskinparken. Dessutom fanns det el-arbete för elektrikern i dag på självaste öppningsdagen! I natt kom han hem vid 01.00 och var ordentligt trött. Jag sov sedan länge! Jag undrar var det är som får människor att satsa på eget och vad skiljer dessa människor mot andra? Hur ska man vara för att passa som egenföretagare? Driven, ambitiös, självsäker, ekonomisk och kunna marknadsföring. Dessa egenskaper är nog ett måste! Ingen kommer att göra jobbet till dig, ingen kommer bry sig ett dugg om ditt företag mer än du själv. Det krävs att du kan hålla i pengar och sköta det mesta kring pappersarbetet själv för att spara pengar - åtminstone till en början! Per har två företag och sköter bokföring för ytterligare ett. Han har att göra om jag säger så! Vad innebär detta för mig? Ja i sommar har jag både arbetat, skött hela hushållet och Lova näst intill ensam. Så i allra högsta grad påverkar detta mig. Jag är tröttare än vanligt och orkar inte riktigt med mitt sociala liv. Negativ påverkan alltså! Är detta jämlikt? Nope, det är inte vad jag kallar jämlikhet.
Men hur blir man mer jämlika när den ena faktiskt har jobb upp över öronen? Han kan ju inte direkt lägga ner delar av verksamheten, gå hem en timme tidigare -flexa som vissa kallar det! Han kanske inte ens kan ta semester de första åren? En av mina kompisar sa - Men se det från den positiva sidan, han tjänar ju mer än de flesta! Då kommer nästa fråga! Varför snackas det jämt i materiella termer? Skulle jag bli mindre utarbetad om jag hade en högre standard rent materiellt? Om bilen vi hade var nyare, om huset vi vill bygga bara är inrett med det allra lyxigaste och finaste? Nej, jag tror faktiskt inte det. Det är inte det som botar ond nacke och andra stressrelaterade problem. Jag efterfrågade jämlikhet, inte ojämlikhet där jag är köpt av min sambo. Där han slänger åt mig några tusenlappar då och då så att jag kan shoppa mig glad för en stund, glömma av eländet.
Nej, jag vill att vi delar på hushållets sysslor. Om han kan bli rik trots det, så är jag den förste att gratulera honom, men jag tänker inte köpas för pengar. På jobbet är det annorlunda, för där köper någon utomstående min arbetskraft. Hemma delar vi....så det så!!!
Hur gör ni andra?
Tråkig post!
Är det någon mer än jag som tänkt på vilken tråkig post man får numera? Bara räkningar i princip. När jag var yngre kunde jag få ett brev då och då eller ett vykort. Nu skickas det som förr sas i brev och vykort via mail och sms i stället. Visst är det kul när det plingar till i mobilen, men inte för tjugonde gången samma dag kanske! Ett brev var spännande, jag sprang upp på mitt rum, slängde mig i sängen och läste raderna först snabbt sedan sakta en gång till. Sedan la jag undan brevet, tog fram ett kollegieblock och påbörjade ett svar till vännen som skrivit. I bland tog det flera timmar att skriva, i bland blev det aldrig bra och det låg högar med ihopknycklat papper på golvet. Oftast hamnade det i ett kuvert men i bland kom det inte i väg utan låg kvar i min skolväska i veckor. Då skrev jag ett nytt och postade det! Sånt här kunde ta tid, tid som jag inte har längre.
Hade jag fått ett handskrivet brev i dag kan jag dock garantera att jag hade tagit mig tid att svara.
Jag hade blivit överlycklig!!
Hade jag fått ett handskrivet brev i dag kan jag dock garantera att jag hade tagit mig tid att svara.
Jag hade blivit överlycklig!!
Ullared!
I dag var mina tvillingsystrar i Ullared och shoppade loss. Är jag avundsjuk? Neeeeejdå, inte alls! Jag skulle mer än gärna hängt på och lastat min vagn till bristningsgränsen med nödvändigheter....eller nej, vänta nu. Var det inte jag som tröttnade på Ullared? Var det inte jag som gnällde hela vägen hem på allt skit som fanns där sista gången vi var där? Jag hade handlat för några tusen men tyckte inte att jag fått något av värde. När vi kom hem och jag packade upp så var det, hör och häpna, inte Per som gnällde
- Och vad har du tänkt vi ska ha denna till?
Nej, det var snarare jag som stod för det gnällandet. Lova hade fått leksaker som vi inte ens kollade priset på eftersom hon hade dem i vagnen och sysselsatte sig med. Visst känner man en viss skyldighet att köpa dem sen? Det är ju så det funkar! Jag hade unnat mig själv en och annan pryl som jag inte kommer använda...men den var billig! Billig ja, för all del, men va fan ska jag med den till?
Ullared är kul på vägen dit med de förväntningar man bygger upp. På vägen hem däremot sitter jag ofta och undrar hur jag resonerade angående vissa varor. Det är ett kortvarigt nöje med mycket ånger!
Men för all del, om jag hade kunnat hänga med i dag, hade jag gjort det?
Svar JA!
Mamma, jag slaggar här på golvet i natt!
Lova gör numera allt för att slippa lägga sig. Hon springer omkring, gömmer sig hos sin pappa,ligger på golvet och rullar runt som här på bilden. Svetten den lackar i pannan innan hon äntligen ligger i sin säng!
Tjejligan på loppis!!
I dag var vi på loppis, jag, Lova, syrrorna, Agnes och Hilma. Jag fyndade två fåtöljer som ska kläs om och bli kundhörna i Pers verkstad. Han fick dock själv komma och hämta dem på släp för de var inte små direkt. Som tack för fyndet ska jag få panerad spätta till middag av min älskling! En verklig winwin situation :)
I kväll blir det lugna gatan på hemmaplan, vi har laddat med film och popcorn. Först ska jag dock sortera i vår klädkammare och tömma några gaderober på skräp. I bland måste man! Dessutom finns det plagg i Lovas byrålåda som är för små och de ska packeteras i kartong eller skänkas.
En trött och klängig Lova är anledningen till att detta inlägg slutar här!
Trevlig lördagkväll girls and boys
I kväll blir det lugna gatan på hemmaplan, vi har laddat med film och popcorn. Först ska jag dock sortera i vår klädkammare och tömma några gaderober på skräp. I bland måste man! Dessutom finns det plagg i Lovas byrålåda som är för små och de ska packeteras i kartong eller skänkas.
En trött och klängig Lova är anledningen till att detta inlägg slutar här!
Trevlig lördagkväll girls and boys
Mamma är ingen frisör...
och hon kommer aldrig försöka bli heller med tanke på hur min lugg ser ut. Det positiva är att jag slipper blinka upprepade gånger för att få bort hårtestarna som hängde ner i ögonen! Tack mamma!!
Mannen i mitt liv!
För dryga timmen sedan åkte en stressad Per hastigt upp till Göteborg efter mycket strul med Sveriges sämsta myndighet - Tullverket! I flera dagar har det daltats med dem angående de beställda inventarierna från Kina som tydligen mellanlandat alltför länge i Rotterdam plus att pappren från tullverket tagit god, alltför god tid på sig att komma. På grund av detta har Per fått skjuta upp öppningen av sin verkstad ett x antal gånger, men nu är datumet satt till den 19 augusti och flyers med öppningsdatum har delats ut till vissa hushåll. Det innebär att han måste öppna den dagen oavsett vad! Vilken jävla soppa! Eftersom jag och Lova nu är själva spånar jag på vad vi ska göra i dag medan hon tar en powernap. Lekplatsen är ett alternativ och gå hem till syrran är ett annat. Egentligen skulle jag behöva städa, lägenheten ser ut som en soptipp! För Lovas skull borde jag vänta med städningen, men hur kul är det att städa en fredagkväll kl 20.00 när hon somnat?
I går var vi i Älmhult på Pers begäran och hämtade en ful pryl. Tydligen finns det bara fula prylar i en bilverkstad. Jag har inte tänkt på det innan, men nu är det uppenbart. Denna manicken ska man tydligen kunna ställa in bilens lampor med så att de lyser rätt. Jag övertalade Per att stanna utanför Willys där jag bunkrade på mig blöjor till Lova. Som en sann hamster och ekonomisk småbarnsmamma stuvade jag in paketen i bilen och Per bara skakade på huvudet. Som den icke förutseende människa han är (när det gäller vad som behövs i hushållet) handlar han en ny svindyr förpackning blöjor till Lova när sista blöjan sitter på henne och är full av kiss. Då tycker han det är lagom att gå in på ICA och köpa nya. Likadant är det med duschcreme, han skriker på mig innefrån duschen när hans sista droppar AXE är förbrukade. Att toapappret är slut kommer han på när han sitter på toa och att det fattas ägg till pannkakssmeten ser han först när han kläckt flera ägg i bunken. Ack, dessa karlar!!
I går var vi i Älmhult på Pers begäran och hämtade en ful pryl. Tydligen finns det bara fula prylar i en bilverkstad. Jag har inte tänkt på det innan, men nu är det uppenbart. Denna manicken ska man tydligen kunna ställa in bilens lampor med så att de lyser rätt. Jag övertalade Per att stanna utanför Willys där jag bunkrade på mig blöjor till Lova. Som en sann hamster och ekonomisk småbarnsmamma stuvade jag in paketen i bilen och Per bara skakade på huvudet. Som den icke förutseende människa han är (när det gäller vad som behövs i hushållet) handlar han en ny svindyr förpackning blöjor till Lova när sista blöjan sitter på henne och är full av kiss. Då tycker han det är lagom att gå in på ICA och köpa nya. Likadant är det med duschcreme, han skriker på mig innefrån duschen när hans sista droppar AXE är förbrukade. Att toapappret är slut kommer han på när han sitter på toa och att det fattas ägg till pannkakssmeten ser han först när han kläckt flera ägg i bunken. Ack, dessa karlar!!
Sanningen!
Så var det då det här med sanningar! I förra inlägget skrev jag fyra sanningar om mig själv, det innebär att jag har tre sanningar kvar att avslöja
- Jag är sjukt morgontrött
- Min finaste ägodel är en tung ring i silver från Eva Attling med graveringen "Pencez de moy" vilket betyder "Tänk på mig" Jag fick den av Per
- Jag kan texterna på låtar efter att ha lyssnat på dem bara ett fåtal gånger. Jag kan även sjunga eller nynna med till låtar från 70-talet utan problem. Jag antar att jag matades med musik när jag växte upp, pappas musik!
- Jag tänkte bli lärare, men ångrade mig i sista stund innan ansökningen skulle in till Universitetet
- Jag är sjukt morgontrött
- Min finaste ägodel är en tung ring i silver från Eva Attling med graveringen "Pencez de moy" vilket betyder "Tänk på mig" Jag fick den av Per
- Jag kan texterna på låtar efter att ha lyssnat på dem bara ett fåtal gånger. Jag kan även sjunga eller nynna med till låtar från 70-talet utan problem. Jag antar att jag matades med musik när jag växte upp, pappas musik!
- Jag tänkte bli lärare, men ångrade mig i sista stund innan ansökningen skulle in till Universitetet
