Lova och mamma

I kväll var vi på 7 årskalas hos finaste Ebba, Lovas kusin! Hon hade hela...och då menar jag verkligen hela huset fullt av gäster och hon fick presenter som bara den. En av presenterna var en rosa digitalkamera, den var tydligen den bästa när jag frågade henne. Av oss och min ena syster fick hon en MP 3 spelare och verkade gilla den också;) Det bjöds på god mat, kladdkaka med grädde, godis och andra onyttigheter, men är det kalas så är det. Jag och Per högg in på det goda och i morgon bitti är det bars och sallad som gäller igen:)

I morgon ska jag (och kanske Per) vara lekledare på Ebbas barnkalas. Är det någon som ska kunna hålla 24 stycken 6-7 åringar i shack så är det jag. Jag har ju jobbat som lärare;) Men vem vet, jag kanske har tappat stinget? Det återstår att se...

På väg till dagens kalas åkte vi en extra-runda med bilen för att vi var en halvtimme tidiga. Vad händer då, när vi äntligen lyckas vara i god tid? Jo, lilla Lova hostar som om hon satt något i halsen. Min första tanke var att det var gummit på nappen som lossnat från sin sköld och åkt ner i halsen. Alldeles kall i kroppen slängde jag upp bildörren innan Per hunnit stanna bilen och for ut och öppnade Lovas dörr. Hon hade hostat ut nappen men det lät som om något satt i halsen....innan jag hann få bort henne ur stolen kom en spya som inte var ur denna värld, hon spydde och spydde...trodde aldrig det skulle ta slut. Det var bara att åka raka vägen hem och byta alla hennes kläder. t.o.m jackan. Per rengjorde hennes stol och jag satte på henne en ny klänning och nya kalasbyxor. Stackars liten, vi vet inte vad det berodde på, förmodligen något hon ätit. Senare i kväll har det inte kommit nåt mer och trots att hon var likblek när det väl hände fick hon tillbaka sin färg under kvällen och verkar må som vanligt.