Lova och mamma

Denna dagen tog jag till att vara ute i det fina vädret. Efter Lovas förmiddagsvila i två timmar kom vi ut i solskenet med väskan packad med fika och en filt i korgen. Vi gick längs med sjön, tittade på änderna och såg en och en annan båt brumma förbi. Vi kom förbi strandpaviljongen som har en helt underbar plats precis intill sjökanten, fattar inte att restaurangen där inte fungerade. Vem vill inte äta med den utsikten? Något måste ha varit galet, men vad? Jag har inte bott här de åtta senaste åren, så vad vet jag? Något som var positivt var att det var lättare att komma ut på udden nu, det var asfalterade eller grusade vägar, vägar som bara varit stigar innan och som jag aldrig hade kunnat dra Lovas vagn på. Jag blev jätteglad, jag har det här paradiset bara ett stenkast från vår lägenhet och det är bara under dagar som dessa som man upptäcker nåt sånt här, hur fint det verkligen är! Vi gick förbi Elsa Fortuna, båten som tar säkert 20 passagerare ut på sjön en vacker dag...undra om den fortfarande går? Sist jag åkte den var när morfar fyllde 80 och vi hade bokat den för familjen och ätit en god middag på Strandpaviljongen. Undra om man fortfarande kan göra det? 

Där gick jag, ut på udden och tillbaka igen. Jag skulle träffa Daniel och ta en fika i solen, på en av bänkarna eller på någon av bryggorna. Vi bestämde oss för udden eftersom vi inte visste om bryggorna var kommunala eller privata. Det hade kunnat bli pinsamt ;) 

På udden kom änderna ända upp till oss, de satt brevid oss, skakade av sig sjön och fick smaka vår kaka och lite bröd som någon lagt där. Lova tittade med stora ögon på änderna, kröp efter dem och ville peta på dem. Nog för att de var tama, men med Lovas illskrik och hennes framfusighet kan vem som helst bli lite skraj;) Många av livets svåra...eller kanske för vissa, enkla ämnen, kom upp och som vanligt med Daniel kan det bli ganska djupa diskussinoner. Han är en kille som jag inte önskar annat än det allra bästa för. Jag hoppas att han vet det! Tillslut började det blåsa lite väl mycket intill sjön och vi gick mot den asfalterade vägen igen. Alldeles nya lägenheter...elller mer som radhus har byggts upp runt omkring och det ligger små båtar fasttöjda vid sjökanten. Tänk att kunna ha en egen liten eka när man bor i radhus. Härligt!  

Daniel var trött och åkte hem när vi fikat, men Lova och jag fortsatte vår promenad i nästan två timmar! Vi gick sen bort till lekplatsen och Lova fick gunga. Gunga blir bara bättre och bättre varje gång, tycker Lova! I dag var det till och med så kul att hon kunde tänka sig att bjuda sin mamma på ett skratt:) Nappen flög all världens väg och Lova sken i kapp med solen. När hon var lagom rosig om kinderna drog vi oss hemåt igen och Lova åt köttbullar med pasta och en smörgås med ost. 

Precis när hon tuggat klart ringde pappa Per och Lova fick luren mot örat. När hon hörde hans röst log hon med hela ansiktet och höll luren krampaktigt vid örat...men hon fick nog av hans smöriga ord och började trycka på knapparna, det var då jag tog tillbaka luren;) 

Sent i kväll upptäckte jag ett mess från Lina som ville hämta lite saker till sin Tilda, men eftersom jag aldrig kollar telefonen när jag borde så missade vi Lina och Tilda i dag. Hoppas de vill komma till oss en annan dag :) 

Nu sover min Lova och jag ska snart göra detsamma!