Lova och mamma

kom jag till Mölndals sjukhus tillsammans med Per klockan 7.30. Jag hade inte sovit en blund och var endast pigg på grund av det adrenalinpåslag som min kropp förmodligen hölls igång av. Klockan 08 kom läkaren som skulle kolla om jag var öppen nåt mer, men nej, det var jag inte! Jag sattes igång med hjälp av en ballong som fördes upp i livmodern via en kateter och HJÄLP va ont det gjorde att sätta den. Det var som en kraftig mensvärk gånger tio efteråt och hur det kändes när de satte den kan jag inte ens beskriva i ord. Helt utslagen av smärta fick jag vila och sen skulle jag upp och gå i sjukhusets korridorer och gärna trapporna också om jag kunde. Det gick sakta men säkert om man säger så. Efter åtta timmar med ballongen hade det inte hänt ett skit, jag hade inte öppnats de tre centimeter som läkaren hade hoppats på. Nu ordinerades vila för att hämta nya krafter inför morgondagen då igångsättningsförsök två skulle ta sin början....

Vi åkte hem och sov...eller ja sov är väl och ta i ;)