Malign Hypertermi...
Någon som hört talas om denna ovanliga åkomma? Nej, tänkte väl det! Låter som en form av cancer men det är det inte. Men när jag ringde Mölndlas normalförlossning i dag för att kolla vad bedövningsmedlet vid mitt kjesarsnitt hette så att jag inte får det hos tandläkaren på torsdag...ja, då visade det sig att min överkänlighet mot narkosen kallas så - Malign hypertermi. Det är genetiskt och förmodligen är fler i familjen bärare av denna gen, det är bara det att ingen vet om det för hur många gånger i livet behöver man sövas? Kanske inte en enda om man har tur. Min bror kanske också har sjukdomen men inte min syster. Någon av mina föräldrar har den men jag vet inte vem. Det är 50 procent chans att ett barn får den av sina föräldrar vilket innebär att Lova kan ha den. Det är 200 registrerade familjer i Sverige som bär på genen! Det första jag gjorde var att googla på det och då fick jag en viss information, men jag vill givietvis veta mer, så jag ska ringa ner till ett labb i Lund, det enda i Sverige som forskar på denna sjukdomen.
Vad som hände mig vid förlossningen var att lokalbedövningen inte bet vid kjesarsnittet och då sövdes jag med ett narkosmedel som det visade sig att jag hade överkänslighet mot. Min kroppstemperatur steg i oerhört snabb takt, jag fick hög feber och jag blev rödflammig över hela kroppen. Muskulaturen stelnar i kroppen och om åkomman inte behandlas slår den ut hjärnan och man blir hjärndöd. Blodet får svårt att kaugulera och man har svårt att sluta blöda. I mitt fall förlorade jag en stor mängd blod. Det låter kusligt och det är först i dag som jag förstår att det var väldigt allvarligt, i ett u-land eller krigsdrabbat land hade jag förmodligen inte överlevt. Efter förlossningen var jag stabil men hamnade på intensiven för att säkerställa att febern fortsatte att sjunka, vilket den gjorde! Jag klarade mig, svensk sjukvård är i framkant tack och lov.
När jag låg på intensiven kom en läkare fram och frågade om han fick skicka mina prover till Lund för analys, jag sa ja! Därefter har jag inte hört ett dugg från varken honom eller Lund, jag trodde det var ett falskt alarm. Att jag inte hade sjukdomen!
Nu vet jag och jag berättade det även för min familj i dag! Jag hoppas de förstod allvaret. Om inte, får jag prata med dem igen och igen! frågan är hur långt bak i släkten den sträcker sig och om den kommer från min mamma eller min pappa.
Det bästa med denna sjukdomen är att den bara märks/ger symtom när man sövs med vissa narkosmedel så inget i mitt liv kommer att förändras annat än att jag kommer ha en varningstext i min journal och något klistermärke på min patientbricka. Det blir inga problem hos tandläkaren på torsdag eftersom det är en lokalbedövning som kommer att ges då, jag reagerar endast på vissa narkosmedel.
Vad som hände mig vid förlossningen var att lokalbedövningen inte bet vid kjesarsnittet och då sövdes jag med ett narkosmedel som det visade sig att jag hade överkänslighet mot. Min kroppstemperatur steg i oerhört snabb takt, jag fick hög feber och jag blev rödflammig över hela kroppen. Muskulaturen stelnar i kroppen och om åkomman inte behandlas slår den ut hjärnan och man blir hjärndöd. Blodet får svårt att kaugulera och man har svårt att sluta blöda. I mitt fall förlorade jag en stor mängd blod. Det låter kusligt och det är först i dag som jag förstår att det var väldigt allvarligt, i ett u-land eller krigsdrabbat land hade jag förmodligen inte överlevt. Efter förlossningen var jag stabil men hamnade på intensiven för att säkerställa att febern fortsatte att sjunka, vilket den gjorde! Jag klarade mig, svensk sjukvård är i framkant tack och lov.
När jag låg på intensiven kom en läkare fram och frågade om han fick skicka mina prover till Lund för analys, jag sa ja! Därefter har jag inte hört ett dugg från varken honom eller Lund, jag trodde det var ett falskt alarm. Att jag inte hade sjukdomen!
Nu vet jag och jag berättade det även för min familj i dag! Jag hoppas de förstod allvaret. Om inte, får jag prata med dem igen och igen! frågan är hur långt bak i släkten den sträcker sig och om den kommer från min mamma eller min pappa.
Det bästa med denna sjukdomen är att den bara märks/ger symtom när man sövs med vissa narkosmedel så inget i mitt liv kommer att förändras annat än att jag kommer ha en varningstext i min journal och något klistermärke på min patientbricka. Det blir inga problem hos tandläkaren på torsdag eftersom det är en lokalbedövning som kommer att ges då, jag reagerar endast på vissa narkosmedel.
Kommentarer
Trackback
