Lova och mamma

När jag vaknade i dag var jag yr av trötthet. Per lät mig sova två timmar på förmiddagen trots att han hade jobbat natt, det var skönt men det var också ett måste eftersom vi skulle på dopsamtal med prästen i dag. Dopsamtalet tog en och en halv timme och jag trodde jag skulle få krupp. Prästen gick minutiöst igenom hela dopet och läste upp alla böner han ska be (alla verserna) och gick igenom vad alla skulle göra vid dopfunten och när. Själv skulle jag läsa en dikt,men det gör mig ingenting. På Per däremot kröp sig paniken på, för han ville helst inte säga något alls.
När det var dags att välja psalmer,vilket vi inte hade förberett, sjöng han upp tre psalmer och skulle börja på en fjärde när jag sa  - Nej, men vi tar dem, de lät bra! Jag tittade på Per som instämde och försökte häva en gäspning. Det lyckades inte så bra så han fick ursäkta sig med att han jobbat natten. Efter att prästen förklarat hur diskmaskinen fungerar 3 gånger, kaffekokaren 2 gånger och hur vi skulle låsa dörren till församlingshemmet när vi lämnar det på lördag, så kunde vi äntligen gå därifrån.

Lova kinkade till en gång på mitten av mötet och vägrade ta flaskan med mat,men det gick på det hela taget bra med henne!